Bostadsrättsinnehavare

Jag kanske var en aning hård i mitt omdöme om de som köper bostadsrätter. Jag har många vänner som har köpt sin bostad och det är ju givetvis också för att de vill känna att det är deras egen lya. På ett annat sätt kunna känna sig mer trygga än i en hyresrätt, särskilt nu när det var tal om marknadsanpassade hyror. Jag har full förståelse för det. En av många anledningar är ju också att vi alla strävar efter att göra det bästa för sin familj. Men oavsett vilka anledningar vi har då vi köper våra bostäder, särskilt då det är nybildning, så slår det hårt mot dem som inte kan köpa eller inte heller vill. Just nu pågår det en utställning på Konsthall C som heter "Hem ljuva hem" som handlar om just det här. Utställarna skriver: "Boendet är något som berör oss alla och engagerar många av oss. Det sträcker sig från att vara ett grundläggande behov, en mänsklig rättighet, till att vara ett uttryck för status och identitet". Konsthall C ligger på Cigarrvägen 14 i Hökarängen.

Demokrati

En humanistisk människosyn är en av grundpelarna i en demokrati. Hur många demokratier kan skryta med att de följer den? Ett värdigt liv för alla är, tycker jag, ett av de viktigaste målen som regeringen borde ha i sikte. Jag funderar på om inte den politik som alliansregeringen har fört har lagt grunden för det människoförakt som sverigedemokraterna nu därför har lättare att få gehör för. Till exempel att tvinga ut cancersjuka att söka arbete, att förfölja de som redan har det svårt men underlätta för de som har det gott ställt. Att sälja ut hyresrätter så att de som inte har råd måste flytta, som jag skrev om tidigare. På många sätt göra klyftan större mellan rika och fattiga. Det slår hårt mot barnen till fattiga föräldrar som tex inte kan åka på semester som sin vänner, inte få julklappar, alltid ha en bekymrad förälder som inte vet hur de ska få pengarna att räcka till i slutet på månaden ens till mat. Frågan är om det är humant?

Högre hyror

Inte nog med att många som inte har så hög inkomst eller ingen alls tvingas att flytta från sina hem för att det bildas bostadsrätter av grannar som är sugna på att tjäna lite pengar och som inte tycks förstå att det är banken som äger bostaden och människan som köper blir skuldsatt. Ska man göra affär av sitt boende, frågar jag mig? Samtidigt som de vet att människor som varit deras grannar tvingas bort från sina hem?? Hur tänker man där, ännu viktigare vad känner de? Men inte ens som hyresgäst ska man lugnt få bo kvar i trygg förvissning om att här få man välja själv när man ska flytta.

Nu läste jag i Mitt i Södermalm idag att hyresgästerna i kvarteret Drakenberg riskerar att få 40 procent högre hyror efter en totalrenovering inte alla har efterfrågat. Det betyder att många inte kommer att kunna bo kvar.  Det är så hjärtskärande att se Gigi Isacsson fotograferad och veta att hon är en av dem som förmodligen inte kommer att ha råd att bo kvar. Hon frågar sig vart hon ska ta vägen.

Svenska Bostäder har nu andra direktiv har jag hört av bland annat hyresgästföreningen och de går ut på att de ska vara ett vinstdrivande företag. Så nu ska man tjäna pengar på människor. Vi behöver bo någonstans, vi behöver äta, vi behöver få hjälp när vi blir sjuka, osv. Grundläggande behov. Jag kallar det människoförakt, avsaknad av empatiförmåga och osolidariskt att utnyttja männisor där vi inte har något val. De som har råd kan ju bo kvar, men varför ska alltid allting bli sämre för de som inte har lika mycket att leva på? Det är inte alls självklart i en demokrati anser jag.