Inte nog med att många som inte har så hög inkomst eller ingen alls tvingas att flytta från sina hem för att det bildas bostadsrätter av grannar som är sugna på att tjäna lite pengar och som inte tycks förstå att det är banken som äger bostaden och människan som köper blir skuldsatt. Ska man göra affär av sitt boende, frågar jag mig? Samtidigt som de vet att människor som varit deras grannar tvingas bort från sina hem?? Hur tänker man där, ännu viktigare vad känner de? Men inte ens som hyresgäst ska man lugnt få bo kvar i trygg förvissning om att här få man välja själv när man ska flytta.
Nu läste jag i Mitt i Södermalm idag att hyresgästerna i kvarteret Drakenberg riskerar att få 40 procent högre hyror efter en totalrenovering inte alla har efterfrågat. Det betyder att många inte kommer att kunna bo kvar. Det är så hjärtskärande att se Gigi Isacsson fotograferad och veta att hon är en av dem som förmodligen inte kommer att ha råd att bo kvar. Hon frågar sig vart hon ska ta vägen.
Svenska Bostäder har nu andra direktiv har jag hört av bland annat hyresgästföreningen och de går ut på att de ska vara ett vinstdrivande företag. Så nu ska man tjäna pengar på människor. Vi behöver bo någonstans, vi behöver äta, vi behöver få hjälp när vi blir sjuka, osv. Grundläggande behov. Jag kallar det människoförakt, avsaknad av empatiförmåga och osolidariskt att utnyttja männisor där vi inte har något val. De som har råd kan ju bo kvar, men varför ska alltid allting bli sämre för de som inte har lika mycket att leva på? Det är inte alls självklart i en demokrati anser jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar